Av: Sofia Sofroniadou
Producent: Rosa Fernandez
 |
| Mardröm i trånga utrymmen på ett häkte. Ingen ljudlig historia. |
Klipp: Från ett tal som hålls på Karens begravning, nyheter, presskonferensen efter Karens död, inlästa uttalanden
Längd: 1tim 2min
Jag har en kvinnlig bekant som jobbar på ett häkte – och stortrivs. Hon är visserligen ganska lång och stark, men ändå. Hon är obekymrad över alla potentiellt våldsamma män. Hon verkar tycka att klientelet (mest knarkare) är harmlösa.
I kontrast till det blir mordet på Karen Gebreab, 24 år, på häktet i Huddinge år 2011 en mardröm. En undantagssituation som slutar med ett en ung kvinna slås ihjäl av en intagen som är dokumenterat livsfarlig.
Hela listan: Från bäst till sämst – alla dokumentärer
Fallet blev mycket uppmärksammat i medierna. Trots att fången skulle hanteras av minst två personer var Karen ensam med honom och hade troligen inte en chans när han slog henne besinningslöst. Mördaren var en psyksjuk man som missbrukat droger länge. Han var intagen för att ha försökt mörda en barndomskamrat som snackat skit om honom.
Dokumentären berättar kort om Karens bakgrund, framförallt genom hennes bror Mattias som är en bra berättare. Även Karens kompis Marie är bra. Men ungefär 10 minuter in tar någon halvdan granskande vinkel över. Det låter som ett långt Kaliber (Sveriges Radios granskande program) stundtals – facket har en framträdande roll och i slutet görs en ansvarsutkrävande intervju med en representant från Kriminalvården.
Den snäva vinkeln tillsammans med näst intill obefintlig ljudgestaltning (några skramlande nycklar är allt) och långa prator gör detta torrt. Var är ljuden? Spänningen? Kreativiteten?
Och varför nämns det inte att mördaren Erik Ljungström (som i programmet kallas Anders) är narkoman och troligen lider av Aspergers syndrom som är en typ av autism. Det görs ändå en relativt lång beskrivning av hans bakgrund och vad han ställt till tidigare. I en SVT-artikel säger psykiatrikern Ulf Åsgård att hans beteende tyder på en grav personlighetsstörning.
När en kompis pappa beskriver honom som barn låter han rätt normal. I dokumentären låter det mest som om att han bisarrt långsint och att han är våldsam helt utan anledning. Det känns grunt.
De inlästa citaten/uttalanden är styltiga. Och det sägs inte att det är inläsningar. Det kanske känns som en petitess, men jag tycker det stör mycket. Jag tappar tråden när jag försöker lista ut vad det är jag hör. "Aha, det är inläsningar, det är därför satsmelodin är så konstig."
Inga vidare släpp de senaste från p3 dok.
SvaraRaderaUnderbar sida det här, och fantastiskt bra recensioner. Tack!
Tack! Kul att du läser!
RaderaTotalt undermålig dokumentär som bygger alldeles för mycket på brodern Mattias lögner, snarare än på fakta. Hela berättelsen om hur han tog sig till häktet efter det att han nåtts av nyheten om att hans syster blivit misshandlad är lögn från början till slut. Hans egen berättelse från en intervju sedan ett par år sedan (på en blogg av Dag Öhrlund daterad 2014) säger något helt annat, nämligen sanningen:
SvaraRadera"Jag trodde först inte att det var sant, en lång stund satt jag bara och skakade. Jag blev först rädd, sedan iskall och jävligt skärpt.
Mattias hämtade sin fru Pauline på jobbet och körde till Huddinge sjukhus. I ett rum möttes de av en läkare, Karens mamma, lillasyster och hennes man, samt en chef från Kriminalvården.
”Redan där började lögnerna”, säger Mattias. ”Mannen från Kriminalvården beklagade sorgen men i nästa andetag försäkrade han att alla säkerhetsföreskrifter hade blivit följda till punkt och pricka.
Mattias blev irriterad över det olämpliga uttalandet, som om det skulle ursäkta det som hänt. Han klarade inte av att se Karens döda kropp utan tog med sig sin fru och körde till häktet i Huddinge för att få klara besked. Men polisen hade spärrat av området och Mattias kunde inte få kontakt med någon ansvarig."
Inte ett ord om att han ska ha kört på rekordtid från Gärdet för att komma fram till ett kaos av blåljus, osv. Alla som känner Mattias vet att han är mytoman och ljuger om i stort sett allt man kan ljuga om och lite till och det är djupt tragiskt att han tillåts sitta och dra sina rövarhistorier i en dokumentär om hans systers död på det här viset. Karen var en fantastisk ung tjej och hon förtjänade så mycket mer än att minnet av henne ska smutsas ner av hennes egen brors lögner.
Ja, de nya "dokumentärerna" är väldigt vinklade och konstiga. Det fanns tidigare några få som var vinklade men nu verkar det vara mallen. P3 Dokumentär och DN sitter i samma båt.
SvaraRadera