Asbestdöden

Premiär: 1 mars 2018 (lyssna här)
Av: Anna Landelius
Producent: Arvid Hallberg

Fint porträtt av skånska Lomma.
Men motsägelsefullt och ensidigt.

Medverkande: Karin Lyberg, vars pappa Helge jobbade på eternitfabriken i Lomma, Lommabon Bert Sellmer som börjar jobba på fabriken som 14-åring, journalisten Elisabeth Aagård som skrivit om eternithus, Göte Paulsson som jobbade på fabriken, Eila Larsson, truckförare på fabriken
Klipp: Journalfilmer från 50-talet, nyhetsklipp, läkaren Anders Englund om asbests koppling till cancer
Längd: 54min
Liknande dokumentärer: BT Kemi-skandalen av Johnsson och Hansson (2006), Hormoslyret av Kristofer Hansson (2009) och Hallandsåsen av Kristofer Hansson (2007)

På en byggblogg kan man läsa: "Har du eternit på huset? Lugn, det är inte farligt när det sitter där. Dessutom åldras det vackert och börjar få ett kulturhistoriskt värde."

Eternit kommer från latinets ord för evighet. Eternit, som består av mineralen asbest och cement, håller extremt bra och på 50- och 60-talet blev det populärt att klä husfasader med eternitplattor. Eftersom de var billiga kom de snart att kallas torparkex och fattiglappar.

Hela listan: Från bäst till sämst – alla dokumentärer

Dokumentären följer arbetarna på en eternitfabrik i skånska Lomma. En efter en blir de sjuka av asbesten – som sätter sig i lungorna och verkar orsaka cancer.

Det är ett fint porträtt av ett samhälle. Journalklippen från 50-talet, detaljrika beskrivningar av hur livet på fabriken ter sig och miljöljud ger en levande bild av fabriken i Lomma. I inledningen hörs färgstarka citat om hur människor blivit grymt behandlade av företagsledningen och fått sina liv förstörda. Vi lär oss om eternit och asbest.

Den goda gestaltningen bryts 10 minuter in när journalisten Elisabeth Aagård kommer in. Hon slår fast att baksidan av eternitvågen är arbetsplatsproblemen. Det sker innan huvudpersonerna själva – arbetarna från fabriken – har hunnit berätta det.

Frågan är om de alls backar upp det mörka narrativet. Medan journalisten Elisabeth Aagård och dokumentärmakaren beskriver hur eterniten orsakar död och lidande så är arbetarna själva inte lika kritiska. En av dem får frågan: "Hur var det vid sågen? (i fabriken)" "Det var bra, men det rök lite..." blir svaret.

De intervjuade arbetarna har inte så mycket negativt att säga. Vid ett annat tillfälle berättar någon om en medarbetare som kallades "Humoristen". Det beskrivs hur han blev trött och fick olika tjänster på företaget (som han inte verkade klara av). Men exakt hur var kopplingen till eternit?

En av de intervjuade, Karin Lyberg, pratar om sin pappa Helge och beskriver hur företaget orsakade hans död. Men vi får aldrig några bevis i form av referat från läkarintyg. Hur kan vi vara säkra på att eterniten orsakade hans problem? Framförallt blir man osäker när så många andra intervjuade långvariga arbetare från fabriken till synes (höres) mår bra.

Efter alla hårda omdömen om att ledningen i princip mördat sina anställda arbetare (genom att undanhålla information om hur farligt asbest är) förväntar man sig så klart att höra ledningen i några, eller åtminstone någon, intervju. Men nej, ett kort arkivklipp (utan någon substans) är allt.

Sedan 1982 är det förbjudet att både sälja och tillverka eternit med asbestarmering, skriver TT Spektra.