söndag 3 september 2017

Annika Östberg och polismordet i Lakeport

Premiär: 31 augusti 2017 (lyssna här)
Producent: Ylva Lindgren och Magnus Arvidsson

Rör sig på ytan. 
Medverkande: Annika Östberg, Annikas älskarinna Mary Gracesson från fängelset, polisen Don Anderson som var kollega med mördade Richard Helbush, fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald, kriminaljournalisten Oisin Cantwell på Aftonbaldet med flera
Klipp: En intervju som pingstkyrkan gjort med Annika Östbergs mamma Maj-Britt innan hon gick bort, inspelade utrop från polisen när mordet inträffar, Arnold Schwarzenegger när han är guvernör i Kalifornien, samt många klipp från hippiemusik (bland annat The Doors)
Längd: 1tim 12min

Annika Östbergs historia har väl knappast undgått någon. Hon satt 28 år i ett amerikanskt fängelse efter att hennes pojkvän mördat två personer, varav en var en polis som ville hjälpa dom med ett punkterat bildäck. Annika Östberg erkände inblandning i dubbelmordet och fick livstids fängelse.
Polisen och tvåbarnspappan Richard
Helbush avrättades med fyra skott.

En stark svensk opinion engagerar sig för att få henne förflyttat till Sverige och att hon ska släppas från fängelset. Till slut förs hon över till Sverige och släpps fri. Hon har senare fått sommarprata i ytterst populära Sommar i P1. SVT:s meste dokumentärfilmare Tom Alandh har gjort en dokumentär om henne.

Läs mer: Alla dokumentärer – från bäst till sämst

Polisen som mördades var Richard Helbush, 34 år, och i dokumentären intervjuas hans kollega Don Anderson. Däremot intervjuas inte hans två systrar som enligt dokumentären ska ha sagt att de hatar Annika Östberg när hon var på benådningsförhör.

Mordet avhandlas relativt kort ungefär 30 minuter in. Det är snarare Annika Östberg som är huvudfiguren (och hela hennes drogfyllda livshistoria) – inte händelsen med polismordet och den efterföljande kampen från Sverige för att få henne fri.

Intervjun med Annika Östberg går tyvärr inte på djupet förutom vid ett eller ett par tillfällen. Den avhandlar ett helt liv. Det är svårt att få närvaro då. Framförallt i P3 Dokumentärformatet som vanligtvis är actionfyllt (denna är dock långsammare).

Martin Ezpeleta har försökt göra bilden av Annika Östberg komplex genom att bland annat intervjua Oisin Cantwell som är kritisk mot hur omhuldad hon är. Men det blir ändå platt. Det känns som att dokumentären inte går till botten med vem Annika Östberg är.

Ett av flera exempel är en märklig passage 18 minuter in när Annika Östbergs tidigare dom för dråp behandlas. Pratan/speakern: "1972, när Annika är 18 år, dör en man i ett knivslagsmål i en lägenhet där hon vistas. Det som först betraktas som nödvärn förvandlas till dråp när Annika två år senare erkänner. Hon döms till fem år villkorligt fängelse. I dag menar hon att tog på sig brottet för att hjälpa sin dåvarande pojkvän."

Det tillsammans med att Annika Östberg inte får några kritiska frågor (eller att dokumentären inte gestaltar kritiken på ett mer djuplodande sätt) ger en bismak. Musiken är smetig.

I boken "Gärningsmannen är en kvinna" skriver författarna Anna Wetterqvist och Suzanne Kordon att Annika Östberg begått allvarliga brott men ändå uppnått kändisstatus som offer. Det för att hon (tillsammans med bland annat Knutbymördaren Sara Svensson) uppfyller bilden av kvinnor som offer för manlig makt. Författarna skriver: "Det är få som reflekterar över att Annika Östberg och Sara Svensson kanske också hade en annan roll än enbart den som offer."

Tom Alandh har skrivit om hur han ser på Annika Östberg i en debattartikel i Aftonbladet. I densamma har Oisin Cantwell gett en kort replik. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar