Slaget om Mostar

Premiär: 3 december 2015 (lyssna här)
Av: Arvid Hallberg
Producent: Robert Barkman

Långt ifrån jolmigt - bara bra.

Medverkande: Ett helt gäng före detta Mostarbor; "Emir", Mela, Miroslav Herkacz och Osrenko. Annika Björkdahl, professor i statsvetenskap i Lund och Guldspadebelönade journalisten Johanne Hildebrandt som åkte till Jugoslavien på eget bevåg och periodvis hukade under kulorna som ven i Mostar.
Klipp: Gott om nyhetsklipp, folkpartisten Birgit Friggebo om att införa visumtvång för att få ned antalet flyktingar från Jugoslavien, USA:s president Bill Clinton annonserar fredsavtalet år 1995.
Längd: 1h 21min
Liknande dokumentär: Svenskarna i Bosnienkriget (2010)

Dokumentären utsågs till säsongens bästa och Arvid Hallberg intervjuades av bloggen.

Dokumentärens allra första röst tillhör Mela som nu lever i Sverige. Hon är uppvuxen i Mostar i Bosnien-Hercegovina och flydde i samband med inbördeskriget i Jugoslavien på 90-talet.

Det är bra att dokumentären börjar med henne. Hon är ett hundra procent bra radio. Hon är hjärta och hjärna i välformulerade meningar med poetisk touch. Vad sägs som om satser som: "Det finns inga fåglar kvar i Mostar." (om att det var tyst och tomt i staden när kriget drog igång) "Han orkade inte leva så, att någon gör så mot Mostar." (Om sin pappa som tappade livsgnistan när kriget började) "En del av mitt liv föll ned med de där stenarna." (Om när bron Stari most som höll i hop staden sprängdes)

Det lustiga är att de andra svenskjugoslaverna: Miroslav, Osrenko och Emir är nästan lika bra. Miroslavs historia om hur han gör sig en hacka på att tjäna pengar på pilgrimer är fin. Han säljer hot dogs till dem. När han beskriver Jugoslavien låter det så här: "Det var lite mjukare kommunism." Han kunde ju tjäna pengar. Det är enkelt språk. Det är snyggt.

En annan skön replik är "den bron är inte byggd för mig, den kanske är byggd för prins Charles" (om den nya bron som byggdes). En bit in i dokumentären skildras hur Jugoslavien faller samman och då används en låt från kultfilmen "Donnie Darko" vilket gläder mig. Det är sammantaget mycket musik och vi får tidsmarkörer i form av Guns n' Roses "Paradise city" och MC Hammers "Can't touch this". Även musiken från Twin Peaks hörs.

Det finns minus. Den historiska genomgången i första delen är för lång. Historien har redan lagts fram av P3 Dokumentär flera gånger och jag tror, faktiskt, att ganska många kan huvuddraget. Landet är en komplicerad konstruktion som faller samman när landsfadern Tito dör. Sen brakar helvetet lös. Det tar bara en minut att berätta det.

Ibland är det för mycket musik, det går aningen för fort och blir jämntjock - utan tempoväxlingar. Men i huvudsak är det medryckande och imponerade. Det har verkshöjd. Musiken är väl vald, intervjuerna är långt över medel och dramatiken, bland annat i samband med den etniska rensningen, är skickligt frammejslad. Vi är där, det känns i hjärtat.

Avsnittet i slutet när Sverige inför visumtvång för flyktingarna är kusligt aktuellt. Är det tillagt efter den senaste händelseutvecklingen i Sverige (med våra gränskontroller)? Snyggt jobbat, P3 Dokumentär!

Intervjun med Mela kommer med på listan över de bästa intervjuerna som gjorts i P3 Dokumentärs historia. Och kanske ska även Miroslav och Emir, och kanske Osrenko också, in på den listan.

Mer: 

Alla dokumentärer sorterade efter betyg. 
Alla kändisar i P3 Dokumentär.
Alla dokumentärer sorterade efter ämne. 
Bästa intervjuerna - hela listan. 
Alla producenter sorterade efter betyg.