Farcgerillan - kommunism, kokain och kidnappningar

Premiär: 22 augusti 2010 (lyssna här)
Av: Martin Ezpeleta

Räddad av bra illustrationer.

Medverkande: Journalisten Magnus Linton, Roland Larsson, som var gisslan hos Farc i nästan två år, historikern Carlos Vidales, själv aktiv i den colombianska gerillarörelsen på 70-talet och Blanca Monroy, vars son mördades under makabra omständigheter.
Klipp: Mycket spännande från colombiansk radio och inhemska inspelningar.

Martin Ezpeleta, känd som krönikör hos Aftonbladet, gjorde debut för P3 Dokumentär med sitt verk om Köpenhamnsbombaren Marten Imandi ("Terrorbomberna i Köpenhamn"). Det var en näst intill perfekt dokumentär som höll spänning till liv fram till sista minuten. Farcgerillan blev hans andra dokumentär.

På sin blogg har Martin Ezpeleta skrivit att han är "ganska ointresserad av att rapportera om Latinamerika för svenska medier" och anledning är enligt samma bloggpost att svenska medier skiter i vad som händer i Latinamerika. Han själv är boende i Argentina sedan 16 år. 

P3 Dokumentärs satsning på att skildra världshändelser är relativt misslyckad. Jag själv har bara hört någon enstaka riktigt bra dokumentär i den serien och på nätet verkar P3:s lyssnare också besvikna. Martin Ezpeletas dokumentär börjar bra och ljuden väller ur min högtalare. Det är spanska radiosändningar, musik och bra illustrationer. Det känns opretentiöst, rakt på och härligt ljudligt.

Det första haveriet anas när journalisten Magnus Linton intervjuas. Det är så dåligt att ni måste höra det själva för att förstå. Magnus Linton så starkt ideologiskt förankrad att han egentligen inte skriver någonting alls tydligt och rakt - allting är filtrerat i hans noggrant uträknade tankevärld och varje gång jag försökt läsa honom har jag fått ge upp.

Tyvärr är han värre i talad form. Det står helt still när han försöker bidra med sina analyser av gerillans aktiviteter. Ungefär samtidigt börjar producentens prator låta alltmer styltiga och ansträngda.

Innan det är slut måste jag stänga av. Men jag ger den ändå godkänt (två mickar) eftersom den i perioder tar oss med på en ljudlig resa till Colombia.

Magnus Linton fick en del uppmärksamhet i samband med att han gav ut sin bok om kokain - samtidigt som DN:s journalist Lasse Wierup också kom ut med en bok om drogen. Enligt Lasse Wierup fick Magnus Linton inte vara med för att han var för het på snorta det vita guldet upp i näsan - Linton menar att han hoppade av för att de hade olika syn på drogpolitik. I Sveriges Radios Medierna debatterade de frågan.

Linton låter lite mindre förvirrad än sedvanligt och på Mediernas hemsida kan man se Linton i sina karaktäristiska gula pilotbrillor av samma snitt som Gonzojournalisten Hunter S Thompson. En man som för övrigt var mer än lovligt osammanhängande på grund av sitt mycket kontinuerliga bruk av kokain (och allt annat han kom över). Magnus Linton är kanske inte en gonzojournalist men han verkar, likt Hunter S Thompson, vilja vara där det händer. Mitt i handlingarnas centrum.

Hunter S Thompson blåste skallen av sig en dag - medan dottern befann sig i rummet bredvid.

Han efterlämnade ett slags självmordsbrev där han skrev att han levt för länge och att livet efter att han fyllt 50 år inte var så kul. "Jag är alltid sur. Inget kul för någon… Slappna av. Det kommer inte att göra ont."

Om man ser filmer med Hunter strax innan han begår självmord förstår man att hans egen beskrivning av läget inte ger hela bilden. I dokumentären Gonzo (2008) som hans gode vän Johnny Depp lånar sin röst till skildras en galen och mycket plågad legend som går omkring hemma och verkar sugen på att skjuta någon - kanske mest sig själv eller dokumentärfilmaren. Synd att han inte fick en diagnos och beprövad medicinsk hjälp.